I fjol låg Mikaela med i tätklungan fram till 24 km och tog täten uppför den långa stigningen från Skeppsbron uppför Slussen till Hornsgatan. När det blev plant märkte hon att hon inte hörde Isabellah Andersson och de andra längre.

– Jag tänkte att de kommer väl tillbaka, men de gjorde de inte så jag körde på och tänkte att nu får jag väl hybris, säger Mikaela och skrattar.

Hon vände sig aldrig om utan sprang bara vidare.
– Antingen ropar publiken ”heja tjejer” eller ”heja tjejen” och det är en bra indikation. Om jag vänt mig om och sett att det var en stor lucka hade jag nog tänkt att jag sprungit för fort och skulle bli trött senare, om avståndet var litet hade jag bara blivit stressad.

Att avståndet hela tiden växte var inget hon var medveten om förrän vid 41 km.
– Då träffade jag min klubbkamrat Claes Bengtsson som sa att ”Du kommer att vinna det här, jag ser ingen bakom dig”.

Förbättrat sig med sju minuter på 1,5 år
Så blev det och när Mikaela sprang in på Stockholms Stadion möttes hon av publikens jubel. Klockan stannade på 2.40.28 i den 27-gradiga värmen – mindre än två minuter från hennes personliga rekord – vilket innebar seger med över 3,5 minuter!

Två månader senare var hon 17:e i EM i Berlin på perset 2.35.06 och i London Marathon för en månad sedan putsade hon den tiden med ytterligare nästan 3,5 minuter till 2.31.40. Det gör henne till sjua genom tiderna i Sverige. Nu väntar en ny mara bara fyra månader senare.

– Jag ville springa en snabb mara i april och eftersom min man ville till London så åkte vi dit, säger Mikaela och skrattar. Efter det vilade jag helt första veckan och njöt bara av framgången. Andra veckan sprang jag 3-4 mil plus cykel och crosstrainer och därefter tolv mil de följande två veckorna.

– Det ska bli kul med Stockholm Marathon! Hemmaplan betyder mycket, speciellt eftersom det gått så bra två år i rad. Många känner igen mig och ropar mitt namn och jag har vänner som står på olika ställen längs banan. Jag jobbar extra som instruktör på Sats så många som går på mina pass är också ute och hejar. 

”Jag kommer att göra mitt eget lopp”
Mikaela har chans på tredje raka SM-guldet och det är också hennes mål att försvara segern i loppet.
– Planen är att göra mitt eget lopp och hålla 3.40 per km hela vägen. Håller jag det blir det 2.35.00 och det är en ganska bra tid i Stockholm som har en rätt tuff bana. Jag tror att Hanna Lindholm kommer att öppna snabbare, kanske 3.35 per km, och den farten kommer jag i så fall inte att gå med i. Jag får försöka hitta en egen klunga och har jag krafter på slutet så försöker jag öka, men det är nog inte troligt att det blir så.

Annars är jämnfartslöpning något som passar Mikaela bra.
– Det var så jag vann SM-guldet 2017 då jag bara tappade 13 sekunder på andra halvan. Förra året var det varmt och då tappade jag tre minuter men vann med lika mycket.

Vilken är då den tuffaste delen på den nya banan som togs i bruk i fjol?
– Det är ute på Djurgården efter 20 km och vid Stadsgårdsleden vid Finlandsbåtarna eftersom det är så lite folk där.

Tröskelträning sista veckorna
Hur förbereder man sig då inför en mara när det bara gått fyra veckor sedan den föregående?
– Efter London Marathon har jag sprungit ett lopp – 5 km den 16 maj – som var ett spontanlopp eftersom jag kände att jag behövde lite fart. Två dagar senare sprang jag 10x1000 meter på Stockholms Stadion med en minuts ståvila. Jag kör ofta två pass per dag men de sista två veckorna har vi strukit de hårda passen som ersatts av tröskelpass på mjukt underlag.

– Jag har en tröskelfart på 3.40 som faktiskt är fem sekunder långsammare än min tävlingsfart på maraton. Det är väldigt ovanligt men jag har helt enkelt en hög maratonfart, säger Mikaela och skrattar.

Sista veckan innan maran blir det bara 3-4 mil inklusive en vilodag och på lördag klockan 12.00 smäller startskottet.
– Det ska bli så kul!

Jonas Hedman