Beatrice hade bråttom till VM-finalen

Efter ett dygns regn sken solen igenom molnen och det blev uppehållsväder lagom till starten för Dunder Dygnets första etapp, Leden.
Drygt hundra löpare stod uppställda på Nirra-vägen tre mil söder om Gällivare när startern Göran Gustavsson precis klockan 11 på förmiddagen släppte iväg deltagarna på den 17 km långa sträckan.

Vädret växlar snabbt i fjällområdena. Efter ett par dagars skönt solsken var det molnigt och regnigt under lördagen. Natten till söndagen sänkte dimman sig över Gällivare. Det var länge tveksamt om det skulle gå att genomföra Leden i den besvärliga dimman, men klockan sex på söndagsmorgonen lättade dimman plötsligt och sedan klarnade vädret upp även om det kom en regnskur när löparna avverkat ungefär halva etapp 1.
Nu blev det perfekt temperatur för långlöpning. Enda problemet var att lördagens regn gjort den smala ridleden som deltagarna sprang på hal och slipprig.
En som klarade underlaget bra var det rutinerade långlöparen Beatrice Bjarne från Baggetorp som ledde damklassen från start till mål.
- Jag hörde att Camilla Johansson hängde med bra i början. Jag har sprungit mot henne så många gånger att jag vet precis hur Camilla flåsar, berättade Beatrice Bjarne.
- Det gick lätta att springa förbi andra vätskekontrollen, men vid 14 kilometer fick jag känning av kramp. Jag var rädd att behöva gå i mål, men jag klarade mig precis.
Beatrice Bjarne, som har släktingar från Brasilien, sprang i en gul-grön
brasiliansk tröja.
- Nu gäller det att snabbt komma tillbaka till hotellet så att jag hinner se VM-finalen, kommenterade hon.
Det var jämnt i damklassen med fyra löpare inom 50 sekunder. Camilla Johansson från Hässelby var tvåa, endast sju sekunder efter segrarinnan.
- Jag såg Beatrices gula tröja framför mig under första milen. Sedan
sprang jag fel och tappade kanske en halv minut, berättade Camilla.
- Strax före mål fick jag höra att jag inte var så långt efter Beatrice
så jag sprutade så mycket jag orkade.

Mer om Dunder Dygnet 2002