Tufft dygn börjar kännas i benen

Det var många som stapplade fram på stela ben när de kom till den imponerande frukostmatsalen i Dundret Resort & Conference i Gällivare på måndagsmorgonen. De tre tuffa inledande etapperna på Dunder Dygnet följt av några timmars sömn gjorde att löparna kände sig stela och slitna.

Tommy Jonsson var en av många som känt sig betydligt piggare inför en tävling än vad han gjorde inför Dunder Dygnets fjärde etapp.
- Jag är asfaltlöpare så jag gillar inte sådan terräng som det var på etapp 1 och 3, men det här ska vara en utmaning så det är bara att kämpa
på, förklarar Tommy.
Han kommer ursprungligen från Hakkas som ligger fem mil från Gällivare, men numer bor han i Sala. Tommy representerar den fina löparklubben IFK Sala som bl a fostrat Pär Wallin - en av 70- och 80-talets bästa svenska långlöpare.
- Jag fick höra talas om Dunder Dygnet i våras och tyckte att det verkade vara en spännande tävling. Sedan slog jag till och anmälde mig sista dagen.
- Jag ställer upp för att se om jag klarar av det här. Placeringen betyder inte så mycket.
Trots att Tommy berättar att han numer inte tar så allvarligt på träningen har han klarat av utmaningen i den norrbottniska fjällvärlden bra. Efter fyra etapper ligger Tommy på en 16:e plats. I den avslutande jaktstarten uppför Dundrets tuffa skidbacke ligger han 13 minuter efter ledaren Mats Granström.
- Gruvan är den etapp jag gillat bäst. Där var det sådant underlag som
jag är van vid.
- Det var jobbigt med både Leden (17 km) och Midnattssolen (9 km) på söndagen. Jag var verkligen stel i morse.
- Att sedan springa 250 meter var tufft. Jag har aldrig tävlat på en så kort distans. Det kändes redan i starten att det inte skulle bli någon bra tid. Jag fruktar att den sista etappen blir tuffa. Jag såg avslutningen innan vi startade etapp 3. Man får nog gå vissa partier av slutetappen.

Mer om Dunder Dygnet 2002