Om du ska springa maratonlopp måste du förbereda dig noga. Jag råder nybörjarlöpare rådet att springa för sin egen skull och inte för att leva upp till andra människors förväntningar. Detta råd är ännu viktigare när man springer maratonlopp. Det finns många som springer maratonlopp bara för att "alla andra gör det" eller för att vinna en vadslagning. Jag erkänner att jag sprang mitt första maratonlopp bara för att min man Jack övertalade mig att göra det och efter loppet var jag bara arg och hade ont i benen, men jag fortsatte sedan att tävla i maraton för att jag själv ville det. Dels var det en utmaning, dels blev jag sporrad av den framgång jag hade.
Jag upptäckte att långdistanslöpning passade mig bättre än de kortare loppen på bana. Om man är förberedd och har tillräckligt stark målsättning så är nog maratondistansen den mest inspirerande av alla distanser.
Det kallas inte maraton för intet. Enligt en gammal legend så hände det sig att år 490 f.Kr. sprang en budbärare vid namn Phidippides från Marathon till Athen för att berätta att den grekiska armén besegrat den persiska armén. När Phidippides nådde Athen utropade han "Glädjen eder, ty vi har segrat!" Sedan föll han död ner. Denna berättelse - som inte är historiskt belagd - inspirerade den franska baronen Pierre de Coubertin att ta med maratonlöpning som en av grenarna vid de första moderna olympiska spelen i Paris år 1896.

Det gäller att tänka två timmar framåt
Maratondistansen har gjort många av världens bästa löpare ödmjuka. Det är knappast någon som anser att ett maratonlopp är en lätt tävling eller som vågar uttala sig om tider eller placeringar före en tävling. Maratonlopp är oförutsägbara, och vad som helst kan hända. Ett maratonlopp är inte över förrän du har passerat mållinjen. Det vanligaste misstaget som löpare gör är att tänka på nuet istället för att tänka två timmar framåt.
Det är efter 30 kilometer som det blir tungt och om du inte respekterar den sista milen kommer du inte att klara av loppet. Det är nämligen då allvaret börjar.
Min respekt för distansen framgår av att jag aldrig, med undantag av Boston Marathon 1982, har satsat på att springa under en viss tid eller att sätta nytt världsrekord. Jag vet naturligtvis när jag springer i världsrekordtempo, men jag tycker att pressen blir alldeles för stor om jag måste tänka på klockan för mycket. De få gånger jag har gjort det har pressen blivit alltför stor och jag har inte kunna koppla av, utan har bekymrat mig så mycket för passertider att jag inte kunnat koncentrera mig på min kropp.
Det är enklare att koncentrera sig på en bra tid i banlopp, men en av anledningarna till att jag slutade tävla på bana var just att jag inte tycker om att springa på tid. På banan kan du aldrig undgå tidspressen eftersom passertiderna efter varje varv skriks in i örat på dig.

Segern viktigare än rekordet
Visst är det kul att sätta nytt rekord, men det är segern som är viktig. Den kan ingen ta ifrån dig. Samtidigt tycker jag det är inspirerande att springa när jag vet att jag har chansen att slå det gamla rekordet och jag blir förstås jätteglad om jag gör det.
Om du försöker springa ett maratonlopp på en bestämd tid så måste du vara medveten om att du kanske inte klarar det. Det kan hända så mycket under maratonloppet och du kan inte kontrollera det som händer lika bra som i ett 10-kilometerslopp.
Många löpare planerar bestämda passertider och gör sedan allt de kan för att hålla det tempo som är nödvändigt oavsett väderförhållanden och oavsett hur de känner sig.
Jag hade hoppats kunna sätta personligt rekord i New York Marathon 1985 men gav upp de planerna när det efter en timme blivit 21 grader varmt ute. Det går aldrig att planera ett helt maratonlopp i förväg utan man måste ta det bit för bit och kunna ställa om sig om det inträffar något oförutsett.
Vad är det som utmärker bra maratonlöpare? Samma kvaliteter som behövs för att bli en bra 10 000-meterslöpare, eller för att bli bra på vad man än gör förresten, behövs även för att bli en bra maratonlöpare, nämligen disciplin och motivation. Visst är det bra att ha vissa fysiska förutsättningar, men nästan alla kan lära sig att springa maratonlopp. Ett vanligt uttryck bland tränare är att "sprinterlöpare har medfödd talang medan långdistanslöpare tränar sig till framgång".
Det finns inte två maratonlopp som är likadana. Omgivningen, vädret, bansträckningen och åskådarna är till exempel alltid olika. Varje gång du springer ett maratonlopp lär du dig någonting nytt, du blir aldrig fullärd.
Hur lång tid det tar att förbereda sig för ett maratonlopp beror på kondition och bakgrund. Du bör ha sprungit regelbundet i minst ett eller två år innan du börjar fundera på att anmäla dig. Kvalitetsträningen är viktig även om du inte bryr dig om vilken tid du genomför loppet på eftersom den hjälper dig att orka distansen utan att bli helt slutkörd.

Inte lika jobbigt som du tror
Många debutanter fruktar distansen. De hör så mycket prat och får så många olika råd att de inte kan undgå att bli lite skrämda. Tro mig, om du är vältränad och har lite sunt förnuft så är det inte lika jobbigt som du kanske tror. Långa träningsturer förbereder dig inför vad som ska hända och ger dig även ett ökat självförtroende.
Trots att mitt första maratonlopp kanske verkade vara en skrämmande upplevelse så var jag aldrig rädd. För det första hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på och för det andra gick jag ut långsamt och kände att jag kontrollerade min kropp. Det är lätt hänt att maratondebutanter går ut för fullt i början av loppet istället för att hålla ett tempo de klarar av.
Även om du har förberett dig väl kan du känna dig osäker och nervös. Även jag kände mig så ibland. Ett par veckor före en maratontävling började jag ifrågasätta saker och ting. Varför tränar jag så hårt? Varför är jag alltid så trött? Varför gör jag livet så ansträngande for mig själv?
Jag blev på dåligt humör och slängde mina träningskläder över hela huset och sade till mig själv att jag inte tänkte springa ett enda maratonlopp till. Men nästa morgon var jag uppe halv sex igen för att träna.
Om du tränat länge och vill prova på maraton behöver du inte ändra på ditt gamla träningsprogram speciellt mycket.
Jag följde jag själv i stort sett samma träningsprogram inför maratonlopp som när jag trände för 3 000-, 5 000- eller 10 000-meter. Den största skillnaden var att jag en gång i veckan lade in en långtur på mellan 22 och 30 km när jag trände för en maratontävling. Öka längden på långturen försiktigt och stegvis och vänj dig vid att springa på asfalt. Växla mellan hård och lätt träning och se till att du vilar ibland.
Om du till exempel springer cirka 65 kilometer i veckan kan det vara bra att vila dagen före din långtur. Det spelar inte så stor roll hur många kilometer du springer varje vecka, utan det är hur du fördelar dessa kilometrar som är viktigt.
Om din målsättning är att behålla en bra kondition är det kanske bättre att springa samma distans varje dag, men så ska du inte göra om du tränar för ett maratonlopp.

Tävla på kortare distanser
Delta i några kortare tävlingslopp när du förbereder för ett maratonlopp. Även om du inte bryr dig om hur det går är det värdefullt att genomföra kortare tävlingslopp. Det hjälper dig att nå dina kortsiktiga mål, ger dig ökat självförtroende och förbereder dig för maratondagen.
Om du är en erfaren maratonlöpare kan du springa några tävlingar i maratontempo och satsa hårt i några lopp. Jag tävlade alltid några gånger inför ett maratonlopp och veckan innan ställde jag upp i ett kort gatulopp.
Var försiktig så att du inte skadar dig och se till att du inte övertränar. Ju viktigare en tävling är desto lättare är det att överträna. Träna hellre för lite än för mycket, och se till att du är frisk och oskadad när du ställer dig på startlinjen.
När jag hårdtränade inför OS och VM var jag extra noga med att vila tillräckligt mycket och inte överträna. Jag såg till att jag inte behövde vara med i några reklamnppdrag eller gå på några möten, men samtidigt fortsatte jag som vanligt med mina dagliga göromål som jag tyckte om att göra och som inte störde min träning.