Klockan är 08.40 och jag står framför portarna till Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Det tjänade inte mycket till att vara i god tid idag. Biblioteket öppnar först klockan nio. Jag lutar mig mot den gulputsade fasaden och väntar. Fler och fler människor samlas utanför och jag får tillslut vibbar från skoltiden när alla kompisar var samlade på skolgården och väntade på att få gå in.

Inte en sekund tidigare än 09.00 öppnas de flera meter höga dörrarna och folk flockas inåt. Jag går direkt in till höger mot cafeét där jag skall möta hjärnan bakom boken Hjärnstark. Mannen som med stöd och kraft från forskning och vetenskap hamnat i människors medvetande med förändrad livsstil som resultat. Jag möter psykiatrikern, författaren och perfektionisten - Anders Hansen.

- Skillnaden mellan psykiatriker och psykolog är att psykiatriker är läkare. Psykiatri är en medicinsk specialitet precis om kirurgi eller ortopedi. En psykiatriker behandlar i grund och botten psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom men även mer vanliga sjukdomar som ångest och depression, säger Anders.

Anders Hansen är uppvuxen och bosatt i Stockholm. Vi tar oss tillbaka några hundratals forskningsstudier till tiden då Anders skulle börja studera på universitetet.
- Jag har alltid kunnat känna en stark passion för jobb och utbildning, men när jag gick ur gymnasiet visste jag inte alls vad jag ville bli. Jag funderade på medicin redan då men det kändes så utstakat landstingsaktigt, säger Anders.

Till slut hamnade han på Handelshögskolan i Stockholm. En utbildning där han länge kände att den verkliga passionen och drivkraften han visste han kunde känna - inte fanns. Efter tre år sökte han till läkare och kom först inte in. Utbildningen till ekonom var nästintill färdig när Anders väl fick en plats på läkarlinjen.

- När jag bytte till medicin kände jag att jag var tvungen att klippa navelsträngen och sluta leva på CSN-lån. Jag var för gammal för det tyckte jag. Då var jag 24 år. I efterhand inser jag att jag inte var så gammal. Jag finansierade mina läkarstudier genom att arbeta deltid som journalist på Dagens Industri där jag skrev om medicin och bioteknik.

- Från början var det bara ett sätt att försörja mig men jag älskar verkligen att skriva. Jag pluggade till 3- halv 4 på eftermiddagarna och därefter åkte jag till Dagens Industri och satt och skrev till sjutiden på kvällen. Sedan åkte jag tillbaka till Karolinska och pluggade till midnatt. Jag jobbade 16-17 timmar per dygn i ett par år. Det låter helt hysteriskt, men det var helt underbart. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv, faktiskt. Det var helt magiskt att få lära sig så otroligt mycket. Att jag nu var på rätt spår var ingen snack om saken, det kände jag verkligen. Jag hade inte några som helst tendenser på utmattning och det tror jag beror på att jag tyckte det var så roligt. Att åka från att vara med och behandla hjärtinfarkter på akuten till att tio minuter senare vara på DI och skriva om Astra Zenecas senaste kvartalsrapport. Jag älskar kontrasterna. Otroligt komprimerande år men galet utvecklande och roliga.

Medicinsk forskning tog så småningom mer och mer plats på skrivbords tangenterna.
Anders skrev förutom för DI - även för en svensk läkartidning och en engelsk variant som heter British Medicine Journal, BMJ.

- Under åren på DI hade jag verkligen lärt mig att skriva - jag älskade att berätta

– Parallellt med både AT och ST-tjänstgöringen hade jag tillslut skrivit tusentals studier i läkartidningar. Jag hade blivit van att att tolka forskningen. Det jag skrev var sånt som mina kollegor kunde ta del utav. Det var coolt att förstå att jag kunde föra ut forskning på ett relevant sätt. Utmaningen låg i att förklara komplexa samband på ett enkelt sätt så att det blir kul och intressant.

Jag har funderat på vad den här drivkraften att berätta kommer från. Att samla information och att nå ut med det har nog tidigare i vår historia varit viktigt för att till exempel hålla ihop stammen för någon sorts gemenskap så kanske är det det som driver mig längst därinne, det är en intressant tanke.

Under många år hade Anders en kontinuerlig dialog med Carl-Johan Sundberg.
Carl-Johan är professor i fysiologi och sitter bland annat med i Olympiska Komiteéns medicinska råd. Anders och Carl-Johan konstaterade att det hela tiden kom ut helt otroligt starka studier kring effekterna av fysisk aktivitet. Studierna visade på att fysisk aktivitet minskar risken för åldrande demens, cancer och tjocktarmscancer för att nämna några saker. Inte minst påverkar det vår hjärna positivt.

- Varför får inte den här forskningen den uppmärksamhet som det förtjänar? Till slut valde jag och Carl-Johan att skriva en bok om det. Vi ville att allt skulle vara lätt att ta till sig - utan pekpinnar men strikt ur vetenskapen. Vi skruvade på varje detalj och kommatecken för att den skulle bli så bra som möjligt för allmänheten. Boken heter “Hälsa på recept”. Det var under det här projektet som jag märkte hur kul det är att skriva en bok. Det var något annat än att skriva artiklar.

- Jag har alltid rört på mig själv, men det är inte anledningen till mina böcker. Vi hade tagit oss igenom så många studier tillsammans. Vi visste vad som var bra forskning. Vi insåg att det här med fysisk aktivitet är något vi har missat i vår tid. Rörelse handlar inte om att vara med i lopp och prestera. Rörelse är något som är fundamentalt för vår art och det är därför det har så otroliga effekter på oss. Igen - varför har inte den här historien berättas på ett sätt som inte är flåshurtigt och utan pekpinnar?

- När vi började skriva ut fysisk aktivitet på recept var det fantastiskt att träffa så många patienter och se ett mönster på en förändrad livsstil. Patienter som kom igång med träningen träffade jag bara ett par få gånger. De kom aldrig tillbaka.

• Ur boken Hjärnstark – sex träningsdoser för hjärnan

• Anders Hansens alla böcker på Bokus.com

– Mitt stora intresse som psykiatriker är hjärnan. När jag såg att fysisk aktivitet verkligen fungerade likt antidepressiv medicin föddes ideén om att då skriva boken Hjärnstark. Även om det var så självklart och tydligt att rörelse hade en positiv inverkan på vårt välmående, så filade jag till perfektion på boken Hjärnstark. Det tog mig 1,5 år att göra den enkel, tydlig och även här - strikt ur vetenskapen.
Anders stannar upp och tillägger att han inte är perfektionist i alla avseenden.
- Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag men mitt jobb, det tar jag på blodigt allvar.

GODIS SMAKAR SÅ GOTT

– Vi har ett enormt sug efter allt som kan ge samma effekter som rörelse men som inte är kopplat till att vara fysisk aktiv. Människan är ju i grund och botten lat, menar Anders.
- Folk har frågat mig om det finns medicin som ger samma effekt som att träna. Hade det funnits en tablett som gett samma effekt som en löptur hade det varit världens mest sålda produkt, alla kategorier.
Anders skrattar lite och kommer ihåg en föreläsning; En kille frågade mig en gång, om det fungerade på samma sätt - att sätta på sig ett par VR-glasögon. Då kan man ju se samma väg som om man hade varit ute och sprungit. Senast i förrgår frågade mig en annan person att om man står på huvudet, så får man ju mer blod till hjärnan. Fysisk aktivitet ger ju också ett ökat blodflöde men dessvärre kan varken VR-glasögon eller att stå på huvudet kan ersätta rörelse.
- Numera kommer det fram människor till mig varje dag och berättar att boken har för dem varit en drivkraft till att förändra sin livsstil.
De har blivit medvetna då helt enkelt, frågar jag.
- Exakt, menar Anders.

– Det är egentligen förvånande att boken har gjort så mycket impact i människor liv och även kring gymnastiken i skolor. Mina kollegor och jag har ju länge varit väl medvetna om fysisk aktivitet men det var en utmaning att övertyga patienten om den hälsosamma vinningen. För att man skall kunna skriva ut fysisk aktivitet på recept behöver ju människor veta att det inte är något hittepå. Rörelse har länge varit en stor floskel. För några år sedan försökte jag skriva ut fysisk aktivitet på recept, och patienter svarade till mig; “Men vad är du för doktor, jag vill ju ha medicin”.

- Häromdagen låg jag i soffan och zappade på Netflix och tänkte gå ut och springa. Det regnade så jag såg det som en ursäkt till att inte göra det. Jag reflekterade att - nu gör min hjärna exakt det den är utvecklad för och försöker hitta på ursäkter för att jag skall spara energi till när jag behöver det. Hjärnan har inte hunnit anpassa sig till den värld vi lever i idag där kalorier är gratis. Vi har aldrig behövt utveckla hur vi ska bete oss i ett överflöd av kalorier. Även om en del inte vill tro det är vi biologiska varelser. Mycket av våra tankar och beteenden är utvecklat av mekanismer som vi inte kan rå över. Det är sjukt fascinerande, säger Anders

Stress har utvecklats för att vi ska kunna springa ifrån lejon på savannen

Stress innebär i grund och botten att de krav som ställs på en organism är större än vad den organismen för närvarande kan hantera och då måste kroppen svara upp på det. Vi måste gå till attack eller springa därifrån. För att göra det måste kroppens muskler få mer blod och då blir reaktionen ökad puls och blodtryck. Det är vad stress är historiskt.
- Vi har flyttat in det i en värld - där vi stressas av villalån, tävlingar, deadlines på jobbet eller perfektionism i sociala medier. Den typ av stress som vi belastar vårt system med idag - är vi ännu inte utvecklade för. Stress har förmodligen tidigare varit bara korta stunder: tre minuters terror när vi har blivit jagade av ett lejon. Tre minuter - och så är det över. Nu använder vi samma stressystem till att oroa oss för våra tioåriga villalån.

- Stress har tidigare inneburit en fara och vid fara - försöker hjärnan styra individen ifrån det. Det gör den med känslor. Den gör så att man mår skit. Den gör så att man går hem, drar täcket över huvudet och inte vill träffa människor. Det är förmodligen den evolutionära förklaringen bakom att stark och långvarig stress kan ge depressioner. Vår värld i dag är väldigt onaturligt och då blir det paradoxalt att vi mår skit fast vi aldrig har haft det så bra som vi har det, menar Anders bestämt.

Varför blir man mer koncentrerad, varför mår man bättre och varför minns man bättre när man rör på sig?
- Förmodligen beror det på att när man har rört på sig historiskt så har det varit vid jakt eller liknande där man verkligen har behövt vara koncentrerad. Ständigt fick man nya intryck på vägen - och då finns det en poäng med att hjärnan skulle vara fokuserad för att både minnas och att klara av jakten, berättar Anders. Något som idag skulle kunna vara en tävling eller en deadline. Folk har också dött av svält vilket gör att vi har en inbyggd broms när det blir alldeles för mycket rörelse.

Idag får Anders omkring 10-15 mail om dagen med förfrågningar om föreläsning. Att motion stärker vår hjärna och vårt välmående - sprider sig som en löpeld bland människor.
- Jag hinner inte göra alla men det roligaste som finns är att föreläsa för mjukvaruutvecklare. De är oftast skeptiska och tycker att nu kommer det en tränings-jocke och ska prata om gamla floskler. När man börjar prata och berättar att det här är science - så kan man se under föreläsningen att folk skruvar på sig och att poletten trillar ner. De har förstått. De har fattat varför jag ska röra på mig. För att huvudet ska fungera och de ser logiken i det. De ser plötsligt rörelse som en hel livsstil och inte för vikthets eller prestation.

Anders har själv mycket fotboll, tennis och styrketräning i kroppen. Aldrig på prestationsnivå men att träna är något han har gjort ända sedan han varit liten. Han har alltid fortsatt för att han mår så bra utav det och dessutom tycker att det är kul. Anders är tydlig med att han har skrivit boken för att den skall verka som lätt förståelig forskning om hur vi kan stärka vår hjärna. En piggare och mer strukturerad hjärna gör också att vi kan utföra det vi vill på ett mer balanserat och fokuserat tillvägagångssätt.

- Första gången jag var i en obduktionssal och höll i en hjärna, så kommer jag ihåg att jag blev helt svindlande. Här ligger allt. Här är den här människans känslor, minnen, hela medvetandet - allt som den här människan någonsin har upplevt ligger i min hand. Det var första gången jag fick en otrolig fascination för hjärnan. Att tänka: jag har också en sån här och i den ligger alla mina minnen från en sommarsemester från när jag var 3 år fram till nu. Det finns en filosofisk och nästintill existentiell dimension inom psykiatrin. Psykiska sjukdomar är oerhört fascinerande, hur små skillnader i hjärnans struktur eller funktion kan göra att någon blir helt psykotisk. Det var därför jag hamnade med hjärnan i mina händer.