Att lyckas i en tävling

Jag har förut påpekat att träning är en kombination av vetenskap och konst. Det stämmer ännu bättre för tävlingar. Visst finns det mycket logik i det hela men det finns även en mängd olika faktorer som gör dig till en bättre löpare: förmågan att koncentrera dig, naturlig talang och ibland ren tur. Även om du följer alla regler och förbereder dig på rätt sätt kan det gå dåligt. Å andra sidan kan du ta några chanser, bryta några regler och slarva med förberedelserna och ändå prestera ett mirakulöst bra lopp, men chanserna att Iyckas är naturligtvis större om du håller dig till reglerna.
När allting fungerar och du känner att du behärskar din kropp och loppet är det underbart. När däremot allting går snett och det känns som om du sprang i kvicksand kan det vara otroligt frustrerande.
En bra tävlingsinsats beror på en kombination av olika faktorer. Du lär dig av dina misstag så ta dem inte för hårt. Om jag skulle hänga upp mig på alla misstag jag gjort under min karriär hade jag lagt av för länge sedan, och trots att jag varit aktiv i över 15 år gör jag fortfarande fel ibland.
Ibland är misstagen osynliga men ibland är de generande uppenbara. För det mesta är det topplöparna som står för de flesta misstagen. Vid ett 10-kilometerslopp i Miami 1984 passerade jag halvvägsmärket på 15.30 minuter, vilket var världsrekordtempo, men det var 30 grader varmt och 80 procents luttfuktighet så jag "fick punktering".
Trots att du ibland kanske inte begår några uppenbara misstag springer du ändå inte speciellt bra. När jag tränade inför ett 1 500-meterslopp i Sverige räknade jag med att kunna springa på omkring fyra minuter och fem sekunder.
För att vara riktigt säker sprang jag ett 1 500 meter långt träningslopp på Bisletts friidrottsstadion i Oslo, och det gick bra. När jag senare tävlade i Sverige kändes det bra, i alla fall det första varvet. Sedan stelnade jag till och kom i mål på 4.16 minuter. Det var otroligt frustrerande och jag kunde inte förstå varför jag inte hade sprungit snabbare, speciellt inte då jag visste att jag hade förberett mig ordentligt. Jag analyserade min träning men hittade inga fel.
Jag vet fortfarande inte vad som gick på tok i den tävlingen. Antagligen var det väl bara inte min dag, som det så ofta sägs i idrottsvärlden.

En underbar känsla att lyckas i en tävling
Att Iyckas bra i ett lopp är en underlig känsla som nästan gränsar till magi. Du känner dig fantastisk och stark och förstår varför du tränat så hårt. Du har inga negativa känslor, ifrågasätter ingenting, plågar inte dig själv och har glömt bort din rädsla och nervositet. När du springer bra känns allting bra. Åskådarna var underbara i New York där jag sprang ett bra lopp, men de var pressande i Boston där jag inte gjorde speciellt bra ifrån mig.
Tänk om det var möjligt att få tag på receptet till dessa "en gång i livet"lopp. Jag kommer aldrig att glömma när jag vann 3 000-metersloppet i Världscupen 1977. Allting kändes bra och jag hade läget under kontroll vad än de andra löparna gjorde. Jag visste att jag kunde springa snabbare, och om jag hade varit tvungen hade jag nog till och med kunnat flyga!
Maratonloppet vid VM i Helsingfors var också ett fantastiskt lopp. Känslan att behärska loppet redan från start var enorm, och jag kunde gärna ha sprungit en extra mil för att få guldmedaljen. Dessa två lopp var stora segrar för mig och det kändes magiskt att springa dem. Tillsammans med New York Marathon som jag vunnit åtta gånger, är de mina största segrar.
Att vara i god form garanterar inte framgång, och det betyder inte nödvändigtvis att det kommer att bli din dag. Det framgår bäst i OS. Jag tror inte det finns någon idrottsutövare som kommer till OS i dålig form, men om magin inte finns med blir det ingen medalj.
Det är de Iyckade loppen som får oss att fortsätta att springa, och trots att vägen dit kan vara både lång och besvärlig så kämpar vi ändå. Att behärska ett lopp handlar till stor del om att kontrollera situationen. Självklart kan du inte styra vädret eller konkurrenterna, men du kan uppnå mycket genom att vara förberedd och tro på din egen förmåga.
Gör upp en plan och följ den. Spring ditt eget lopp och låt dig inte påverkas av vad andra gör eller säger. Om dina medtävlare sprintar från start ska du inte bli panikslagen och hänga på dem. När de tröttnar hinner du nog ifatt dem och kanske till och med passerar dem.
Jag sprang mitt eget maratonlopp i VM i Helsingfors 1983 och vann guldmedaljen. Joan Benoit Samuelson gjorde detsamma i OS 1984 när hon vann.

Mer om Grete - en bok om löpning