Visste du att du skulle springa så fantastiskt bra i helgen? 

- Det är svårt att säga hur bra man ska springa innan, jag visste att jag är i riktigt bra form så jag gick in med höga förväntningar. 

Tiden 70.19 är den bästa tiden någonsin av en svenska i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare. Banan sägs vara lite knixig, finns det mer att plocka? 

 - Det var ingen snabb bana så det finns definitivt mer att plocka. Vi hade ungefär 1,6 kilometer uppför på varje varv, typ Avenyn-lutning. Det är ingen backe men det var en lutning uppför och där hade vi dessutom motvind. Sen hade vi några riktiga u-svängar. 

Du hade legat på höghöjdsläger inför detta mästerskap i Sankt Moritz i Schweiz, vad hade du för ambitioner inför mästerskapet? 

 - Vi hade inga direkta placeringsmål, vi hade en tidsplan som vi tänkte var ungefär 70-form, sen valde vi att lägga på en minut på grund av lutningen och svängarna. Den minuten var nog lite för mycket så här i efterhand. Vi la i alla fall 3.22 per kilometer som tidsmålet. När jag får en klunga att springa med så ligger vi 3.20, det kändes väldigt bra och då får man göra bedömningen om det är bättre att ligga flera i grupp eller dra själv. Så i princip hela loppet gick jag på ryggar. Vi fick väldigt jämn löpning. När vi kom fram till en klunga så var jag ofta den som visade att här relaxar vi inte utan vi fortsätter framåt. 

Du var alltså en pansarkryssare som drog folk fram? 

 - Haha jag drog inte så mycket själv utan jag snarare uppmuntrade till att vi skulle hålla fart. 

Hade du några jobbiga bryttankar? 

 - Absolut inte! Jag kände mig trygg och stark i min löpning. När jag känner så vill jag inte sänka farten, då jobbar jag mig helst fram. Jag vill springa fort! 

Ni hade gjort en bedömning att 3.22 skulle vara vad du skulle hålla, det blev 3.20, hur gör man den där avvägningen som löpare? 

 - Det är inte helt lätt. De valen måste man ta under tiden. Man måste känna hur stark man är när startskottet väl går, vi hade ganska goda förutsättningar och det gjorde det kanske lite enklare att vara aggressiv. Detta var bara mitt tredje halvmaraton. Första gången jag sprang så satte vi 3.29 som fart och det visade sig vara alldeles för långsamt. 

Finns det någon fart som du tycker är obehaglig att tänka på, 3.15, vad tänker du då? 

 - Skulle min tränare säga åt mig att springa halvmaraton i 3.15-fart, då litar jag på att det är realistiskt och då skulle jag ha världens största leende på mina läppar!"

Du har varit på väldigt hög nivå länge, det är först de senaste åren som du har börjat med lite längre sträckor. Hur har den övergången varit? 

 - Det var inte det lättaste valet att ta att jag skulle gå upp i sträcka. Eftersom min första halvmara och mara var väldigt bra så började jag fundera mer på det. Jag har sprungit hinder väldigt bra tidigare men jag tänkte att jag blir nog inte snabbare. När jag väl tog valet så tänker jag inte på de kortare distanserna längre. Man får göra helt andra pass nu och det är jättekul med nya utmaningarna. Det är spännande! 

Vad är den största skillnaden i träning? 

 - Det är nog de här jättelånga passen med tröskel i. Ibland är tröskeln uppdelad men när jag sprang 38 kilometer inför min debut i Sevilla så sprang jag 14 kilometer tröskel inbakat i de 38 kilometrarna. 
Då var jag på hög höjd i Dullstroom i Sydafrika så tröskeln var kanske bara 3.40. Idag är nog min tröskel snarare 3.30 ungefär. Det var nog lite snällare än maratonfart. 

Du har bara gjort två maror, varav den första var 2.29 i Sevilla – berätta lite om den debuten. 

 - Dagarna innan min maratondebut var jag som ett barn inför julafton. Jag var i jättebra form. När jag sprang var jag så nyfiken hela loppet. Jag fick en liten dipp runt 30 kilometer men fick i mig lite energi. Det var som att gå in i en tunnel och snabbt se ljuset. Att få en dipp är ju inte helt ovanligt så det var inga konstigheter. Sen började det bli jobbigt runt 36-38 men då tänkte jag nu är du ju nästan framme. Att gå i mål under 2.30 som var målet (anm, näst snabbaste tiden någonsin vid tillfället) var en fantastisk känsla! 

Med den kvalitén du uppvisat på halvmaraton, vad tänker du är nästa logiska tidssteg på maraton? 

 - Under 2.28 ska jag göra! Det är den tiden SOK har satt för OS-maran. Sen tänker jag givetvis på tider snabbare än så. Jag har inte sprungit en mara i karbonskor, de har de flesta andra gjort. Det tror jag kommer vara en boost. 
 

När ska du göra det? 

 - Min tränare jobbar för fullt för att få in mig på någon. Många är ju stängda, vissa är fulla. Jag hoppas att det sker i år. Jag behöver minst 10 dagars framförhållning för att lätta ned på träningen. Sen skulle jag väl behöva två långa pass. 

Hur bra kommer svenskorna bli nu? 

 - Superbra! Vi har många duktiga löpare som inte fått ut sin fulla potential än och som kanske inte ens prövat distansen än. 

Hur mycket sporrar det? Om någon annan gör 2.27 så reviderar du väl målet? 

 - Jag vill vara bäst! Får jag ut min fulla potential så blir jag svårslagen. 

Vad är det viktigaste du lärt dig om maraton de senaste två åren? 

 - Att ha tålamod, sätta upp en fart som du vet du klarar i 35 kilometer. Innan det så ökar du inte farten, efter 35 kilometer kan du få öka. Träna på energin, öva på att dricka. Sen är det de långa passen som är nyckelpassen! 

Lyssna på hela intervjun i veckans avsnitt av podcasten Spring Snyggt med Jesus och Manne.