David Nilsson i Spring Snyggt: "Förra året var jag mätt, nu var jag laddad redan en dag efter Valencia Marathon”

David Nilsson har på senare år slagit flera svenska rekord på distanser från fem kilometer landsväg till maraton. Den 6 december sprang han Valencia Marathon på 2.10.09, en tid som var på sekunden den samma som året innan. Trots att han siktade högre så har han nu vid två tillfällen visat att han med råge kan springa under den internationellt satta kvalgränsen för maratondistansen på OS: Frågan nu är om det räcker hela vägen. I senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne berättar David om loppet, uppbyggnaden för maraton och framtida mål.

Hur känns det nu några dagar efter loppet? 

 - Nu försöker jag blicka framåt och lägga loppet bakom mig. Det hade jag gjort oavsett om jag hade sprungit snabbare eller långsammare. Det viktigaste är alltid att ha nya mål och komma igång med träningen igen. 

Hur mycket hade en sekund till betytt för dig? 

 - Jag hade nog inte varit gladare med ett par sekunder bättre, inte ens om jag hade slagit Musses tid (anm. Mustafa Mohammed som innehar det svenska rekordet med 2.10.03) men inte varit under 2.10 så hade jag varit så glad. Jag hade nog varit lite besviken om jag hade gjort 2.09. Under hela loppet tänkte jag att "detta kommer nog bli 2.09." och jag hade svårt att gå igång på den känslan. Jag hade hoppats på 2.08, det var nog ett litet problem under loppet att jag inte var så taggad på att göra 2.09. När jag kom in och såg att jag gjorde 2.10 så blev jag förvånad och det kändes ganska trist. Man brukar ju vara glad av att ha gjort en mara och äntligen få gå i mål, nu blev det inte den känslan. 

Ponera att det kommit en magiskt fe till dig för tre år sedan och sagt att "Du, David, om tre år så kommer du vara riktigt besviken med 2.10" hade du blivit förvånad då? 

 - Då hade jag blivit förvånad. Hade nog till och med blivit förvånad om jag fått höra förra året att detta skulle vara en tid som jag är besviken med. 

Det talar för att du är på en ny nivå? Att 2.08 är ambitionen och 2.09 är besvikelse. Det måste vara inspirerande för framtida satsning? 

 - Det känns inspirerande, samtidigt vet jag att det hela tiden krävs mer och mer jobb och att man även behöver motivation för att göra det. Just nu är oron att motivationen inte riktigt ska finnas där. Förra året fick jag väldigt mycket tillbaka för 2.10. Nya sponsorer, uppmärksamhet och svenskt rekord. Denna gången brydde sig ingen på samma sätt. Det är lite tufft att det inte medför något längre. 

Kan du sparka igång dig själv och göra ännu mer jobb? 

 - Det kan jag nog. Förra året kände jag mig lite mätt, det tog en månad innan motivationen kom tillbaka. Nu blev jag ganska laddad någon dag senare. På det sättet känns det ganska bra att jag inte gjorde 2.09.40 för det är svårt att känna sig tillfredsställd nu. 

Vi följer dig på Strava, du verkar ha många olika sätt att bli bra på? Du prövar nya idéer hela tiden? 

- Jag känner att jag måste pröva nya saker. Man har ju bara 10-12 år på någon form av topp och ska man då byta träning när man börjar stagnera så missar man ju några månader med träning. Jag tror att man måste byta innan man stagnerar för att på bästa sätt ta till sig träningen. Efter denna mara var jag lite inne på att jag hade tränat fel. Men sen kom jag på att om jag ändå gör samma tid utan den rätta dagen så har jag tränat minst lika bra. Men jag kanske ska justera lite till för att det ska likna något nytt eller något gammalt. Så jag har nu börjat sätta ihop träningen för nästa års mara. 

Vad var speciellt med Valencia-uppbyggnaden det här året? 

 - För de som inte har koll så tränade jag väldigt lite i höga farter. Inför förra året så sprang jag närmare den tänkta tävlingsfarten mer. En hel del långpass där man fick in ett par mil åtminstone i 3.30. Nu hade jag snarare 3.40 på både långpass och kvalitetspass. Det var mer backe och simulerad hög höjd på Bosön det här året. Så jag saknade nog lite tröskelpass i 3.10-3.15 som jag vanligtvis har. Däremot har jag kört lite längre pass än tidigare. 

Så fler kilometer i "mellanmjölksfart"? 

- Ja precis. Något snabbare än distansfart. 

Vi såg ett pass du gjort på 50 kilometer där du snittade 3.32, det är långt men vi vet att detta ändå är ganska kontrollerat för dig. Finns det någon oro för att du inte skulle vara lika komfortabel i farter runt 3.00? 

 - Jag tror att farter kring 3.00 är ganska naturligt för mig. Jag blev nog aldrig så pass stark i 3.10-3.20 som jag varit tidigare. Jag missade att träna i de farterna och det kommer jag nog inkorporera inför nästa mara. Mer fart ganska nära marafart för att stimulera muskelarbete. 

Du är känd för att vara en person som går sin egen väg. Har du någon inspirationskälla som du hämtar ifrån? 

 - Njae, haha, det finns faktiskt inga just nu. Jag tycker de flesta tränar så jävla hårt. Inför Valencia kunde jag blir irriterad på att folk tränade så jäkla hårt. För mig känns det krävande och svårt att bli inspirerad av någon som tränar extremt hårt. 

De flesta andra på hög Europa-nivå verkar köra ganska så mycket hårdare pass än dig. Gör inte det dig orolig ibland? 

 - Jag tror att jag har saker att förbättra, och då måste jag givetvis göra något annorlunda. Det skulle säkert hjälpa mig att få in lite flera pass som påminner om maraton. Jag hörde om något pass som Carolina Wikström hade gjort, och jag kände själv att hade jag gjort det passet i just hennes fart så hade jag varit mer förberedd på att springa på 2.08, och hon springer ju ändå 16 minuter långsammare än mig. Och det säger ju en del. 

Vad blir det för träningsperiod nu och framåt? 

 - Förhoppningsvis så är tanken att dra igång med maratonträning redan i januari. Sen vet jag inte när det öppnar upp sig för en ny mara. Snabbheten tror jag sitter där.  Volymen är helt okej, kanske kommer jag gå ner någon mil under vintern. Det blir ofta fler men längre enkelpass på vintern. Fler halvhårda kilometrar och färre väldigt lätta kilometrar. 

Vad var tanken med det överlånga passet på 50 kilometer som du gjorde? 

 - Det var nog lite på gränsen, det var 14 dagar innan maran. Jag försökte nog få in lite för mycket för nära loppet i år. Förra året hade jag Berlin Marathon i September och två stycken halvmaror plus ett 15-kilometerslopp. I år hade jag bara två veckor att jobba med efter mitt lopp i Dresden där jag sprang 10 kilometer på 28.13. Så inför nästa mara ska jag nog försöka sätta denna typ av pass fem-sex veckor innan. 

Nu har du varit under den internationella OS-kvalgränsen två gånger. Är OS-målet, lägger du upp våren med ambitionen att ta dig dit? 

 - Jag får ingen information om OS alls. Det är väldigt svårt att ha med det i planen. Förra året fick jag höra att min prestation inte var tillräckligt bra tiden till trots. Så länge jag inte får en konkret tid så är det väldigt svårt att jobba mot det. Får man inte höra att man måste prestera något exakt så blir det väldigt svårt att förbereda sig mentalt. 

Vad skulle det betyda för din löpning att ha ett fast mål? 

 - Som elitidrottare behöver man ett konkret mål. Det går inte att göra detta i ovisshet. Något som inte ruckas beroende på hur man uppfattas eller vem man är. Utan det blir det extremt svårt att förhålla sig till målbilden. 

Avslutningsvis, har du någon rekommendation på ett bra pass som man kan använda sig av för att bli en bättre löpare? 

 - Ett progressivt pass tycker jag är skönt. Ett pass där du hela tiden ökar farten. Jag har med progressiva som pass i träningen varje vecka. Man kanske inte är inne i det när man börjar ett pass men att man förstärker sin målbild under tiden man springer. Nästan alla mina pass har någon typ av progression. 

 

Lyssna på hela intervjun i avsnitt 54 av Spring Snyggt med Jesus och Manne

Mer om Spring Snyggt - med Jesus och Manne