Mikael Ekvall om övergången till ultra: "Min träning har blivit väldigt spontan"

Mikael Ekvall har varit en del av den yppersta svenska löpareliten de senaste 10 åren. Med en mängd landslagsuppdrag och SM-medaljer på meritlistan har han befäst sin position som en av de bästa svenska löparna någonsin, nu väntar ett nytt kapitel på att skrivas. Mikael har valt att lägga om träningen mot de längre distanserna och gör i sensommar debut på Ultravasan. I senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne berättar han om den nya träningen, ambitionerna och hur ultralöpning skiljer sig från långdistanslöpningen han är van vid.

Du var med i ett avsnitt för lite drygt ett år sedan med titeln "Hur blir man en hårding?". Nu känns du inte alls lika hård utan mera solig, du har en bebis, bygger hus och springer långa pass med Rune Larsson. 

- Haha, det kanske är så. Men det är ändå ganska hårt att springa långt med Rune Larsson. Det är ett nytt kaptiel i livet, vi fick barn förra året, flyttade till Vänersborg och nu bygger vi ett hus här. Löpningen är fortfarande viktig men det är andra parametrar som måste vägas in på ett annat sätt också.  Det är kanske inte lika bra förutsättningar som i Göteborg, man är lite mer ensam här och barn är ju en grej som måste hanteras. Men min fru är väldigt stöttande och hjälper mig med elitsatsningen. 

Vi fick en smärre chock när vi såg på din Instagram att du hade sprungit ett pass på över 10 mil. Det är inte så länge sedan du sprang riktigt fort i Valencia och såg ut att gå mot nya pers på långdistans. Varför ultra nu? 

- Det växte fram, jag har tänkt på det ganska länge att jag ville pröva. Tror att det skulle passa mig. Jag har inte haft en riktig plan och maraton har varit det viktiga. Jag hörde av mig till Rune Larsson för lite råd och han har hjälpt mig mycket. Jag blev sugen på utmaningen, att kunna ta mig 10 mil eller 24 timmar. Men jag stänger ingen dörr, jag kan fortfarande tänka mig att springa de kortare sträckorna framåt. 10 000, maraton och halvmaraton. Jag vill behålla de komponenterna. 

En som brukar nämnas som en av de snabbaste ultralöparna är Jim Walmsley, jämför man era tider så är ni väldigt jämna men du har faktiskt gjort snabbare tider på de flesta sträckorna. Och du har väldigt mycket löpning i benen. Det måste väl anses lovande? 

- Jo det tänkte jag också. Men samtidigt har jag stor respekt för de som håller och hållit på, det känns som en annan idrott. När vi sprang 107 km märkte jag att man blir trött på ett helt annat sätt än mot maraton. Men jag tror att jag ska ha förutsättningarna för att springa riktigt fort, jag tror det passar mig. 

Har du något lopp planerat? 

- Planen är att springa Ultravasan, det blir nästa lopp och det enda lopp jag har planerat just nu. Jag har inte tänkt så mycket på det, jag bara kör så får vi se hur långt det räcker. 

Tränar du helt annorlunda nu?

- Ja lite, det känns som att jag behöver lite tid på att ställa om. Det är lite luddigt just nu med vad man borde göra. Med 10 000 meter och maraton vet man lite mer hur det funkar. Tre kvalitetspass och långpass. Det är enkelt. Här känns det som att jag fortfarande försöker lista ut vad folk gör. Det är höjdmeter här och långpass där. Det är luddigt. Folk går mer på känsla och jag behöver hitta den där känslan. Jag har ingen typisk vecka och gör lite med vad jag känner för. Det kan vara bara skönt och lite jobbigt. Jag försöker hålla liv i snabbheten med lite tusingar och fyrahundringar, men det har blivit mindre av den varan. Jag brukar fortfarande hålla fast med snabbt pass på tisdagen och långt till helgen, mycket distans där emellan. 

En sak som många tänker är att man blir seg och långsam av att springa långsamt, har du märkt av det? 

- I början körde jag nästan bara distans. Sen när jag prövade att köra 8 x 1000 meter så klarade jag ändå av att komma ned på 2.50. Så jag tror inte det krävs mycket för att väcka liv i farten. Visst blir det så att man jobbar i lite långsammare farter och prioriterar distansen, samtidigt så kan ju kvalitetspassen bli väldigt långa numera så det blir jobbigt ändå. Just nu jobbar jag inte mot ett konkret tidsmål i Ultravasan, jag vill vara med och slåss om segern. Jag har förstått att banrekordet som Jonas Buud har är väldigt bra, så jag har inga större tankar om att slå det i år. 

Du säger att du har respekt för ultralöpningens särsklida utmaningar, vad är dessa? 

-  Jag behöver mer erfarenhet, och lära mig hur kroppen reagerar. Jag tror inte att jag måste träna mer än vad jag har gjort. Däremot behöver jag fler tävlingar och mer riktigt långa pass. Givetvis har farten betydelse men den är inte lika viktig som man kanske tror. Någon som är duktig på 10 000 m och maraton behöver inte ha vad som krävs för att springa 10 mil. Det är en ny mental komponent som kommer fram. Alla kan springa 10 000 men 10 mil är nästan mord, haha.

Berätta om upplevelsen på 107 km med Rune Larsson. 

- Det var jag och Björn Martinsson som hörde av oss till Rune. Detta är en gammal rutt som han sprang som ung. Det var en upplevelse. Man fick bekänna färg. Det var just tiden man var ute som var det tuffa. Jag blev inte jätteseg i benen. Vi hade 4.37 i snitt men stannade ganska ofta och käkade och så. Vi tog det ganska lugnt. Givetvis var jag lite seg i benen, men jag tror att farten är en komponent när man ska springa fort. Världsrekordet är runt 3.40 per kilometer på 100 km vilket jag hoppas att kunna utmana i framtiden. Då måste man nog vara beredd på att bli sliten. 

Kan alla göra detta eller finns det en konditionskomponent? 

- Givetvis är det hårdare att springa 10 mil än ett maraton, men jag tror att man fixar det om man är mentalt inställd på det så går det. Man vill nog inte vägga dock. Jag hade sprungit sex mil två veckor innan jag prövade 10 mil så jag hade inte varit uppe på den sträckan. Jag kände mig fortfarande ganska säker på att jag skulle kunna springa 10 mil utan problem. 

Hur är det att vara ute själv på riktigt långa långpass?

- Jag gillar att vara ute på de långa passen, jag tycker att det är lite lugnare. Att slippa fokuset på intervaller och så är ganska avslappnande. Jag gillar att blanda lite fart på långpassen, ibland kan det vara progression. Min träning har blivit väldigt spontan, något som det känns som att fler ultralöpare gör. 

Vad är ambitionen med din ultrakarriär, ska du bli lika bra som du har varit på kortare sträckor? 

- Nej men jag hoppas väl kunna vara med och hota om världsrekord, skulle vilja vara med i något event som det som Hoka anordnade i USA där Jim Wamsley attackerade världsrekordet. Nästa år kanske jag inte är lika sugen men jag känner mer att jag öppnar nya dörrar snarare än stänger gamla. Jag ser på det ganska enkelt, jag kör på, tränar hårt, bygger hus och så tävlar jag så får vi se hur långt det räcker. Jag tar tips och råd på vägen, tänker att det löser sig, hur jävla svårt kan det vara? 

Hör hela intevjun med Mikael Ekvall i senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne

Mer om Träning