Maria Henriksson Akraka

Tre månader efter det att Maria Henriksson Akraka fått sin första dotter satte hon personligt rekord på milen. Om hur det var möjligt att så nära efter graviditeten springa så bra och om hon kan tänka sig springa marathon svarar Maria på i den här exklusiva intervjun.

Vad gör du nuförtiden?
- Jag jobbar på ett företag som heter Dagens Spel som ger ut väggtidningar och producerar program till ombuds TV. Trav och galoppsporten alltså. Trivs fantastiskt bra eftersom hästar är mitt stora intresse.

Så här "efter löparkarriären" tränar du någon löpning eller annan träning?
- Försöker att springa 3 dagar i veckan. Det blir inte speciellt långt, men jag tar mig ut i alla fall. Rider och kör häst en hel del på helgerna också.

Kommer du att springa några lopp som motionär?
- Nej. Slut är slut, och varför tävla om man vet att man inte är så bra som man skulle kunna vara. Varför tävla och ta stryk?

Har du aldrig funderat över att springa en mara?
- Nej. Jag tränar inte tillräckligt mycket, och vill inte heller träna så mycket som det skulle krävas för att jag skulle springa så fort så att jag tycker att det skulle vara någon idé att ställa upp.

Om du ser tillbaks på löparkarriären, vad var höjdpunkten?
- Höjdpunkten var nog inomhussäsongen 1998 när jag hade kommit tillbaka efter att ha fått min första dotter Mica, satte personligt, svenskt och nordiskt rekord på 800m inomhus, och var rankad 5:a i världen.

Finns det något i din genomförda elitträning som du skulle ändrat på om du fick "börja om"?
- Ja, jag skulle varit mycket mer vaksam på skador och inte tränat så hårt mot mitt sunda förnuft vilket hänt några gånger. Jag skulle aldrig ha genomfört en operation som jag genomförde 1997 i USA och som ledde till att hela den säsongen blev spolierad pga att jag fick en infektion i såret, fick operera om den ytterligare 3 gånger och fick gå på antibiotika i 4 månader. Det visade sig senare att operationen inte hade behövt göras. Veckan innan den operationen sprang jag 1.59.2 på 800m på träning...Jag har aldrig varit i närheten av den form som jag var i det året ( hade fått barn sommaren 1996), och jag skulle nästan göra vad som helst för att kunna backa och vrida tillbaka klockan.....
.
Vilken träning var lätt att genomföra och vilken var tuff att genomlida?

- Träningen var "lätt" att genomföra när jag inte hade några skador. Svårast var den träningen som jag var tvungen att göra under skadeperioder då jag var tvungen att köra mycket alternativträning.
Sen är det klart att det alltid var trevligare och lättare att köra träningen då man närmade sig säsongen, även om den ibland var olidligt tuff och hård och kunde innehålla mycket ångest så var det ju ändå den man levde för på nå´t sätt.
- Men den tunga långsammare höstträningen den hade ju också sin tjusning. All träning när man var frisk och hel var ju faktiskt ganska rolig...

Marathon.se har ett löparforum, och vid flera tillfällen har tjejer på forumet diskuterat träning under och efter graviditet, vad är din erfarenhet i ämnet?

- Oj, oj. Jag skall dra det kort. Min träning under graviditeten skiljde sig från min normala träning så tillvida att jag inte alls tränade lika hårt. Jag sprang fram t.o.m. 6:e månaden. Sedan körde jag mer alternativ uthållighetsträning i maskiner av alla de slag. Styrkan tog jag det mycket lugnare med, men jag körde nog i alla fall styrka 3ggr i veckan. Efter graviditeten så väntade jag 6 veckor. Sedan körde jag i gång och redan efter 3 månader så satte jag pers på milen, och därifrån gick det bara uppåt. Jag har aldrig varit så stark i hela mitt liv. En sån kick trodde jag aldrig jag skulle kunna få, så det kan jag ju rekommendera om det är någon som funderar på att ta en barnpaus i löparkarriären för att sedan komma tillbaka. Men det kräver ju naturligtvis att man har bra hjälp med barnpassning.

Har du några tips till Marathon.se's småbarnföräldrar, om hur man pusslar ihop träning och barnpassning?
- Det är tyvärr inte det lättaste om man inte har en förstående partner, mor eller far föräldrar till barnen eller någon annan i sin närhet som bara ÄLSKAR att ta hand om barnen medan man själv tränar. Själv så hade jag turen att ha lite av varje. Men med lite hjälp här och där och en enorm vilja att ta sig tillbaka i form så klarar man det också.

Här är Maria Henriksson Akrakas fantastiska karriär

Mer om Ur arkivet: Szalkai intervjuar