”Jag gillar lite halvgalna uthållighetsutmaningar”

Möt löparen Daniel Nutley. Han älskar att pressa sig i tuffa intervaller med tung housemusik i öronen. När det känns tufft på tävling tänker han på hur skönt det kommer vara att få lägga sig i fosterställning efter målgång.

Vem är du?
Jag heter Daniel Nutley och är 39 år. Jag bor i Bromma med min fru Sissela och barnen Tom 11 år och Faye 7 år. Jag jobbar som Head of Global Relationships på Stockholms Handelskammare

Hur länge har du löptränat?
– När jag fyllde 28 blev jag anmäld till Kungsholmen Runt Halvmaraton av min frus kusin som födelsedagspresent. Jag var väl lite skeptisk gällande om jag skulle kunna klara av att ta mig runt hela banan, då jag aldrig hade sprungit ett pass tidigare, men det gick rätt bra faktiskt. Jag sprang till och från åren efter det, men det var i mars 2014 då nåt hände. Då började jag komma in i det mer och mer och kunde känna av alla de positiva effekterna av löpning! Min kärlek till löpning växte för varje dag och jag ville bara springa snabbare och snabbare!

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Intervaller! Utan tvekan. Det finns inget bättre än att köra järnet och ta ut sig helt. Jag springer intervaller helst på kvällen på löparbanan med rätt tung housemusik i hörlurarna. Det går inte att slå känslan av de lycko-endorfiner som man känner efter snabba pass, och det ger så stor förbättringseffekt på snabbheten i korta loppdistanser.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag vill springa så att jag håller. Jag fick min första löpningsrelaterad skada i början på 2019 efter 5 år av intensiv träning och väldigt många lopp. Jag drabbades av plantar fasciitis, där man får smärta i senstråken som löper under hälen fram till framfoten och tårna. Det var riktigt tungt och det tog en lång tid med rehabilitering för mig att återhämta mig. Precis innan jag skadade mig tryckte jag på alldeles för hårt med träningen och överbelastade kroppen tills den gick sönder. Så mycket av det jag har fokuserat på senaste året handlar om att springa på ett mer hållbart sätt, med ett större fokus på kompletterande styrketräning, stretch, uppvärmning och ett program där jag springer lågintensivt pass 80%, och högintensivt resterande 20% av tiden (istället för motsatsen som jag gjorde innan).

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Kipchoge, när han springer sin sub-2 maraton, Bolt, när han kommer igång ordentligt efter de första 20 på ett 100 meterslopp, sista personen som springer in över mållinjen på ’Heroes Hour’ på IronMan i Kalmar eller en främling som man ser ute i löpspåret i regnet mitt i november. Det finns många förebilder och så mycket inspiration att inhämta från omvärlden!

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag gillar lite halvgalna uthållighetsutmaningar så jag uppskattar träningskompisar som också gillar det. Det är inte alltid helt enkelt, när man får för sig att gå från Stockholm till Uppsala eller paddla kajak de 60km från Åkers styckebruk till Trosa på en dag. Men det är lugnt, jag har en go-to kille ­- samma person som anmälde mig till mitt första halvmaraton.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Min foamroller. Det är en hatkärlek relation, men utan den hade jag säkert gått sönder några fler gånger under åren.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Så mycket som möjligt! Helst spaghetti bolognese kvällen innan, med några kvällsmackor, havregrynsgröt med cashewnötter på morgonen och en banan nån timme innan så klart.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Kärlek. Jag är helt förälskad i löpning och hoppas att jag kommer kunna springa så länge jag är på den här planeten.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag har inget särskilt mantra faktiskt. Under tävlingar så brukar jag konstant räkna ut i procent hur mycket av distansen jag har klarat av. Jag gillar siffror och att räkna ut procenttal får mig att tänka på annat i stunder där det är generellt kämpigt. När det blir riktigt jobbigt så brukar jag drömma om att ligga i fosterställning efter målgången och hur skönt det kommer att kännas.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Min mentala hälsa utan tvekan. Det är den bästa terapin för mig och det har verkligen hjälpt mig med ångesthantering och självkänslan. För mig är löpning, eller träning generellt, nyckeln till välmående och gör att jag äter och sover bättre, oroar mig mindre och får tillfredställelse av alla härliga hormoner som det utsöndrar!

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Bergspring 27 km trail virtuell lopp i december förra året! Det var otroligt lerigt ut i skogen där jag sprang och det blev hela 624 höjdmeter under sträckan. Jag var supernöjd med min insats för det var nämligen den längsta jag hade sprungit sen min skada.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Mitt nästa lopp är faktiskt Stockholm Marathon, som precis har blivit flyttad till oktober, vilket jag tycker är helt rätt beslut. Jag anmälde mig till loppet förra året, men efter det bestämde jag mig för att utbilda mig till personlig tränare, med fokus på uthållighetsträning. Kursen pågår under hela våren och jag märkte för ett lite tag sen att jag inte skulle kunna springa maran i juni, men nu när den är flyttad så är det möjligt igen. 

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Jag har jobbat hemifrån en hel del under pandemin, vilket har gjort att det har varit lättare att ta sig ut i löpspåren under lunchtiden. Sen har jag haft ett mycket större behov än vanligt att komma ut och springa eller gå långa promenader för att få miljöombyte och omväxling, då man har varit hemma så mycket senaste året. Naturligtvis har jag saknat att delta i alla stora springlopp som har ställts in under pandemin och längtar tills man kan stå på startlinjen tillsammans med alla andra härliga löpare!

Följ Daniel på insta @racingmedal

Berättat för Kristina A Lager

Mer om Veckans löpare