Vem är du?
– Jag heter Erika Rosenbaum, bor i Bromma, är gift och har fyra barn. Jag är prästkanditat och löpoach.

Hur länge har du löptränat?.
– Jag började springa 10 juni 2007. Efter att jag fött fyra barn på fem år var kroppen sliten och trasig så jag behövde verkligen bli stark och hel för att kunna ta hand om barnen och orka med allt. Jag bestämde att när dagen kommer då jag kan lyfta båda fötterna från marken samtidigt utan att det känns som att jag kommer gå av eller kissa på mig, då ska jag börja springa. Jag började med fem minuter växlande jogg och gång och när jag var uppe i 25 minuter tänkte jag att det här måste vara de längsta man nånsin kan springa.

Men jag fortsatte och bara ett år och tre månader senare sprang jag Lidingöloppet 30 km och fick silvermedalj. Det visade sig att löpning var min grej och jag gav mig på en svensk klassiker 2009. Efter det ville jag ju ha valuta för mina investeringar i cykel och våtdräkt och hörde talas om triathlon som blev en stor kärlek under många år då jag gjorde 10 Ironman och samtidigt hittade jag Ötillö som var helt underbart och jag ville göra den aktiviteten tillgänglig för fler människor och myntade begreppet Swimrun 2012. När jag kom på swimrun så började jag arrangera träningslopp vid Hellasgården som varit helt fantastisk mötesplats för både proffs och nybörjare inom swimrun.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag älskar att kombinera löpning och gemenskap. Det är så härlig stämning när man pushar varandra för att alla ska kunna göra sitt eget bästa och bli nöjda över sig själva. När jag springer lopp känner jag det som en lagsport där alla hjälps åt för att komma i mål så tillfredsställda som möjligt.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag behöver bli bättre på att få in rörlighet regelbundet. Vid 45 behövs det verkligen variation, styrka och rörlighet i träningen för att undvika skador och hålla sig frisk. Det går inte att köra på hur hårt och mycket som helst och samtidigt ha massa andra järn i elden. Det är liksom ingen bluff att återhämtning och balans är viktigt. Förut drog jag på väldigt mycket och hårt för att nå målbilder men nu tränar jag dagligen fast mest för hälsan. Självklart har jag fortfarande vilja att genomföra lopp inom löpning och swimrun med stabil känsla och bra resultat men utifrån mina förutsättningar. Jag tänker att hälsan är ju inte något man blir ”klar” med utan något som måste hanteras med respekt livet ut.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Lisa och Rubin McRae!! Underbara människor, förebilder och löpare. De gör löpning tillgänglig och rolig för så många människor genom sitt företag Urban Tribes. Jag har fått äran att jobba för dem och deras kärlek till löpning och respekt för människor är unik.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Självdistans och humor. Jag gillar när man kan träna ihop fast man befinner sig på olika nivåer och det behövs ingen jämförelse eller tävling sinsemellan. Mina favoritpass är antingen snackigt långpass tillsammans med min kompis Helena, det vi gör istället för att fika - fikapass. Eller intervallpass på Bosön med ett gäng löpargalningar som pushar varandra genom tuffa turer på tartanen.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Bra skor är helt klart nödvändigt för att inte slita mer än nödvändigt på kroppen. Älskar också att springa Zoom-pass med coach i öronen som dikterar vad jag ska göra. Gruppträning på distans är grymt och jag gillar fasta träningstider. Gillar också att springa till peppig musik i 180 bpm som i runda slängar är ett bra riktmärke för kadensen.

Vad äter du helst innan(före) ett långpass?
– Jag äter 3-4 timmar före långpass eller lopp för att ha energi ute i musklerna och inte ha mat i magsäcken som behöver bearbetas. Men precis före ett pass tycker jag kaffe och banan är grymt. Efter ett hårt pass drar jag alltid i mig ett glas aminosyror typ BCAA eller EAA  för bättre återhämtning.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Livsinvestering. Löpning är extremt bra investerad tid och för med sig så många fördelar med liten insats. Att sticka ut och springa en kortis kan man alltid hinna med och det ger väldigt mycket tillbaka.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag hör Rubin skrika Run Happy! Och tänker på hur glad jag ska vara som kan springa.
Snart känns det bättre. När det är sjukt jobbigt så vet jag att snart kommer det kännas bättre, det är bara att hålla ut. Har jag en gel så får jag grym energi både av socker, koffein och placebo.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– När det smyger på ångest för att jag har jobbiga åtagande och mycket att göra så löser löpningen knutarna och jag kommer hem med känslan att allt ordnar sig.

Vilket var ditt senaste lopp?
– Oj. Minns inte för loppen har legat på is ett tag men jag gjorde Ötillö swimrun sprint med min dotter i september och det var sjukt roligt. Älskar också vårt lokala lopp Tolvanloppet som är ett helt hemskt jobbigt kuperat lopp på 12 km men en riktig folkfest. Jag sköter uppvärmningen med discomusik på ett lastbilsflak före start och det är otroligt peppigt.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Ser mycket fram emot att springa Stockholm halvmaraton när det får bli av igen. Planerar också Lissabon Marathon typ nästa år.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Det blir inte mycket lopp av, men jag ser det som en paus och springer utan krav just för att löpning är en god tjänst jag ger mig själv. Jag gör en löp-streak och springer varje dag. Vissa dagar kort och lätt och andra dagar hårt eller längre. Har också som mål att snitta 12000 steg/dag samt tre omgångar i en trappstege varje dag. Trappor och backar är grym löpstyrka!

Följ Erika på insta @rosenbaumstyle

Berättat för Kristina Lager