Vem är du?
– Jag heter Stefan Narfström och är 46 år. Jag bor i Farsta i södra Stockholm med min familj - gift med min fru i 19 år, har en snart myndig son och en 14-årig dotter. Varit anställd på flygbussarna i närmare 21 år där jag jobbar som busschaufför.

Hur länge har du löptränat?
– Det var kålsoppan som kickade igång min resa. Minns jag inte fel så började det hela över en middag med hustrun och en god vän år 2013. Vi förde diskussioner om ändring i kost och träning. Kanske var kålsoppan inte det bästa om man tittar i backspegeln men jag tappade vikt snabbt, något som behövdes vid denna tidpunkt.

Kort därefter köpte vi ett löpband, för springa ute vågade jag inte. Då kunde man ju träffa på ”riktiga löpare”. Så promenader ute och korta löpturer på bandet blev det första steget. Det ena ledde till det andra och ett år senare hade jag ”sprungit” sönder bandet. Då vågade jag komma ut som löpare!

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag föredrar långa pass i lufstempo i någon skog. Där kan man bara vara och tiden står still. Det är skönt att stanna upp och njuta av stillheten. Det är dessutom roligt att upptäcka nya rutter - något jag gör eftersom jag lätt springer vilse.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag vill kunna springa ännu längre sträckor samt öka uthålligheten. Även om jag gillar lufsa runt så händer det att jag omedvetet ökar farten för mycket på vissa pass. Det vore nog bra om jag lärde mig springa långsammare och i jämnare tempo.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Det finns många förebilder - jag kan inte nämna bara en enda. Det var ju en god vän till familjen som initialt fick igång mig att löpträna så hon har ju givetvis inspirerat mig.

Det finns så många kämpar där ute som inspirerar mig. De som tuggar på dag efter dag och brinner för löpning. De som visar att inget är omöjligt hur jäkligt det än kan vara och då inte bara som löpare. De är mina hjältar!

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– När det kommer till träning är jag en ensamvarg. Men när det kommer till lopp så har jag sprungit med min vän i vått och torrt. Vi har deltagit på många olika typer av lopp tillsammans i Sverige samt ställt upp tillsammans i Berlin Marathon.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Det skulle onekligen bli skorna. Vilka skor vet jag dock inte för en löpare har aldrig för många skor…eller?!

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Det är viktigt att fylla på med vätska. Jag äter som vanligt, men det kan bli en extra smörgås till frukost. Sedan har jag alltid med mig vingummi som jag älskar.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Frihet! I början lade jag mycket fokus på att jaga bra löptider. Men efter hand hittade jag njutningen med att lufsa, att springa på och glömma tid och rum. Ibland glömmer man t.o.m. hur trött man faktiskt är.

Sedan tillkommer möjligheten att få se alla platser som jag antagligen inte fått se om det inte vore för löpningen - och det dåliga lokalsinnet.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Ibland får man helt enkelt bita i det sura äpplet och bara köra på. I 9 fall av 10 ångrar du aldrig ett löppass. Känslan att få springa i mål och mötas av sin familj efter ett utmanande lopp är helt fantastisk!

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Jag mår bra av det. Jag blir både piggare och gladare. Det är skönt att kunna ge kroppen energi - något som behövs efter en stillasittande arbetsdag.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Det var länge sedan jag sprang ett lopp, så jag  minns knappt vilket lopp det var. Men om jag tänker efter lite var det Midnattslopploppet i Stockholm 2019. Det gick sisådär när det gäller löptid men jag njöt verkligen! Det var så jäkla kul att springa runt Söder. Jag älskar den delen av Stockholm.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag har inga inplanerade lopp detta år, vilket beror på  coronapandemin. Vi får se hur allt utvecklar sig efter sommaren. Det är mycket möjligt att det kan bli ett spontanlopp om/när allt lugnat ner sig. Jag har lite tankar om nästa år - då är jag nog redo för lite längre utmaningar…

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Jag har faktiskt fått mycket mer tid för min löpning eftersom jag har varit permitterad.  Däremot så har jag ju inte deltagit på lika många tävlingar jämfört med tidigare år.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
– Den ser väldigt olika ut från vecka till vecka. Jag sprang en Runstreak fram till april. Den varade i 319 dagar. Den tog slut när jag blev sjuk med feber och sedan fick vi corona i familjen.

Nu ser min träningsvecka ungefär ut så här:

• Måndag: löpning 5-9 km
• Tisdag: löpning 5-9 km + styrka
• Onsdag: vila
• Torsdag: löpning 10-16 km
• Fredag: styrka och eventuellt löpning
• Lördag och söndag: löpning/promenad

Det är alltid viktigt att känna efter vad kroppen mäktar med. Därför kastar jag ibland om aktiviteterna i schemat. Jag har egentligen aldrig följt ett strikt träningsprogram. Detta har fungerat bra för mig - och peppar, peppar har jag klarat mig från skador.

Så länge löpning gör mig glad kommer jag att fortsätta.