Vem är du?
Jag heter Michael Lindman, är 41 år. Jag bor i en mindre by, Alvik, strax utanför Luleå med min fru Åsa, dotter Lovisa 13 år och sonen Gustav 8 år. Jag jobbar med försäljning och logistik på LKAB Minerals AB. Har jobbat inom LKAB i över 15 år och haft många olika roller under åren.  

Hur länge har du löptränat?
– Den grunden la jag nog tidigt då jag fick upp intresse för längdskidor hemma i Östersund när jag var 7 år. Ganska tidigt började jag tävla i både skidor på vintern och löpning på sommaren då mycket av barmarksträningen bestod av just löpning. Det känns med andra ord som att jag har sprungit i hela mitt liv och skulle inte klara mig utan det idag. När jag var runt 10 år så började jag även med friidrott och det var framförallt löpgrenarna som intresserade mig mest. Tack vare friidrotten fick jag även en god grund i löpskolning där övningar drillades varje träningspass.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag är starkt övertygad om att man måste ha så mycket variation som möjligt i sin träning för att utvecklas som löpare, och varje typ av pass har sin tjusning, men det som nog gör mig allra lyckligast är att få springa ett långpass i lugnt tempo i fjällterräng. Ju äldre man har blivit desto mer vett har man fått att även uppskatta miljöerna man springer igenom. Att uppskatta resan och inte bara slutprestationen. Jag brukar ofta prata om att jag ska ut och hitta bubblan en stund när jag ska ut och springa. Lycka är att hitta den där ute i skogen där man kan koppla bort allting annat och bara vara ett med stigen man springer på.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Som jag nämnde tidigare så tror jag på så stor variation som möjligt för att utvecklas. Jag brukar tänka i fyra typer av pass som man sen kan variera tills fantasin tar slut. Distans, tempo, långa intervaller och sprint. Men något jag definitivt behöver bli mycket bättre på är att låta lugna pass vara just lugna. Försöker att inte titta så mycket på klockan utan snarare låta känslan avgöra, men då alltid med risken att känslan går överstyr och tempot drar iväg. Utmaningen till slut blir att få till en bra mix av passen vilket givetvis kan variera beroende på säsong på året. Något jag dock fokuserat mycket på under senaste åren är att lägga in betydligt mer styrka i min träning. Detta känner jag verkligen har gett resultat och jag har blivit starkare när jag under våren släppte upp mer på den typen av träning.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Det är nog min storebror. Han har alltid varit lika driven som mig vad gäller träning och varje gång vi springer ihop får han mig att pressa gränserna. Han har alltid inspirerat mig med sin träningsvilja. Tekniskt är det en fröjd att se honom springa och man tänker alltid lite extra på sina egna rörelsemönster när man springer bredvid honom. Tyvärr bor vi långt ifrån varandra idag men så fort vi ses blir det alltid en runda ihop. Ibland händer det ändå att vi ringer upp och pratas vid när vi är ute på långpass. 

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att man har likasinnad humor och har roligt tillsammans men också att man har samma inställning till träningen och kan sporra varandra. En träningskompis som kan få en att ta ut det där lilla extra.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Jag har alltid tre prylar med mig på en löpning. Min Garminklocka, mina brusreducerande trådlösa hörlurar och min telefon. Jag springer oftast ensam så min Garmin blir som en träningskompis. Min telefon för att kunna fota fina miljöer jag rör mig igenom. Mina hörlurar för att lyssna på musik (och ibland för att slippa höra min ansträngande andning haha) Oftast hittar jag min bubbla lättast med kombinationen av löpning, musik och natur. Detta har blivit än mer viktigt sedan jag för ett par år sedan drabbades av en utmattningsdepression. Löpningen har verkligen varit min bästa terapiform och tacksam för att jag har haft den bakgrund jag har och känt drivet att knyta på mig löparskorna även när det mentalt tagit emot.  

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag är inte så nitisk i den mat jag äter. Jag är i princip från det att jag vaknar på morgonen tills att jag går och lägger mig konstant hungrig. Jag tror jag är rätt bra på att få i mig det jag behöver och det brukar inte bli någon brist på kolhydrater precis. Kanske att jag trycker ett och annat extra mellanmål.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Om jag ska välja ett ord så är det frihet. Jag har lärt mig att ta ingenting för givet och har varit skadedrabbad under långa perioder. Diskbråck och sedermera steloperation i ländryggen. Långa perioder som jag varit totalt rörelsebegränsad och perioder jag fått lära om att gå och springa igen då nerver tagit skada. Nog tappat räkningen på hur många gånger jag fått komma tillbaka men har nu ett mer holistiskt perspektiv på min träning där träningsvariation är nyckeln. Känner mig idag mycket starkare än innan alla skador drog igång och löpningen skapar en känsla av rörelsefrihet. Det var nog alla skador och sjukskrivningar som till slut ledde fram till min utmattningsdepression. Löpningen har varit den starkaste faktorn till att ta mig tillbaka.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Det kan vara olika beroende på typ av pass. Är det mer fartträning har ett mantra som fastnat efter att sett mycket på Blixten Mcqueen filmerna med barnen när de var mindre. ”Jag är fart!” Jag tror jag är rätt bra på att driva på mig själv och har inställningen att om det blir tufft ”är bra träning” och det kan ge mig lite extra energi till trycka vidare.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Jag tror det är att den gjort mig uthållig och att jag fått ett starkt pannben. Det har jag med mig i inte bara träningen utan i allt jag gör. Oavsett vart jag ska packar jag alltid med mig löparskorna. Löpningen har gett mig en stark vilja av att ständigt vilja röra på mig.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Mitt senaste lopp var ett som tyvärr inte blev av för min del. Laddat länge för Salomon 27K under Åre fjällmaraton och var på plats i de vackra jämtlandsfjällen under veckan men en bihåleinflammation begränsade mig och min förmåga. Fick bli några lugnare löpningar i den terrängen och längs de banorna istället.

Vilket är ditt nästa lopp?
– Egentligen jagar jag inte tider just nu. Fokus för min träning är att helt enkelt bara må bra fysiskt som psykiskt. Dock märker jag under dessa mer kravlösa förutsättningar kanske jag trots allt utvecklas bäst. Det som ligger närmast i tanke just nu är att nästa sommar få genomföra lopp under Åre fjällmaraton.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Pandemin har för mig liksom för många andra inneburit mycket hemarbete. Detta har i sin tur gett livet mer flexibilitet. Ofta passat på att köra en extra lunchträning då det varit så enkelt att snabbt dra ut i skogen eller i utegymmet hemma. Jag har fått betydligt mer mängdträning och chans till fler återhämtningspass där fokus alla gånger inte alltid varit på att förbättras som löpare utan enbart för att fokusera på löparkänslan och löpglädjen.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
– Jag brukar utföra någon form av träning varje dag. Blir det inte löpning så kör jag vad jag brukar kalla aktiv vila och i regel någon form av styrketräning. Inte alltid styrka enbart utifrån löpfokus utan nu tränar jag hela kroppen och har därmed fått mer balans. Tror det hjälper mig att hålla mig skadefri också.

En typisk vecka kan se ut enligt följande;

Måndag: Lugn kortare jogg + Core
Tisdag: Tempo alternativt långa intervaller
Onsdag: Återhämtningsjogg + Överkroppsstyrka
Torsdag: Beroende på känsla och belastning kanske enbart en lugn morgonlöpning
Fredag:  Lugnare löpning följt av korta intervaller
Lördag: Överkroppsstyrka + core
Söndag: Långt lugnt distanspass

Kör jag någon form av intervaller lägger jag alltid in några kilometers uppvärmning och nerjogg.  
Höst och vinter blir det mer fokus på benstyrka och under våren sommaren mer underhållande träning.

Följ Michael på insta @therapytraining1

Berättat för Kristna Lager